Dubbelt upp
Jag är nu koniserad. Cellförändringar bortkarvade. Det gör ont men var liksom nödvändigt. Det värsta är att det blir dubbel smärta tillsammans med det andra. Det som redan gjorde så ont. Jag klarar det nästan inte. Hela kroppen pulserar av smärta. Det gör ont att andas, ont att finnas. Varenda sekund. Hela tiden. Jag vet inte hur mycket mer av det här jag orkar.