Rum för Barn

En intensiv men mysig dag på Kulturhuset. Två nöjda småloppor med varsitt staffli och massor med kreativ fantasi. Färger har blandats och motiv har vuxit fram. Mammorna imponerades av frånvaron av myller och en lugn ateljé med pedagogiska instruktörer. Och tänk vad våra små börjar bli stora! Finaste ungarna
 
 
 
        
 
        
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tvång eller rutin?

Vånda. Att tacka nej till jobb som jag egentligen tror att jag vill ha, för att jag försöker att tänka lite taktiskt för en gångs skull. Inte bara känslomässigt. Men tänk om det är dumt ( ! ). Det här med val och prioriteringar är ju verkligen inte min bästa gren...
 
Och sedan direkt från taktik till känsla, fast när det gäller helt andra saker. Som att jag återigen vill följa känslan att försöka trappa ut alla mina mediciner. Skita i om jag blir deppigare eller inte kommer att kunna sova - bara för att rensa bort och få se vad som blir kvar av mig då. Som för att förtydliga grundförutsättningarna på något vis. Det skulle vara så skönt. Men jag har inte bestämt mig än...
(val och prioriteringar)
 
Funderar vidare på Guldkornsmänniskans tanke kring vad som är tvång och vad som är rutin, och kan plötsligt se det från ett helt annat håll. Det är väldigt suddigt än så länge, men ändå, ett intressant grubbeltema. Det ena är ju ett problem, medan det andra egentligen inte alls behöver vara det. Som det här med mitt skumma förhållande till mat. Hur jag äter, när jag äter och vad jag äter - handlar det om tvång eller rutin? Eller är det kanske en dålig kombo av båda? Tål helt klart att vändas och vridas lite på.
 
Dagen i övrigt kommer att innehålla ett besök på Rum för Barn med Loppa, Loppa-kompis och kompisens mamma. Kan bli jättetrevligt, kan bli asjobbigt. Jag hade hellre åkt dit med någon som jag hade valt själv (det här är något som ex-fru har fått till), men ska försöka ta det som det kommer och tänka på att det blir kul för Loppan att få hänga lite med sin gamla dagiskompis. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Är jag riktigt klok?

Egentligen en ledig dag idag, men eftersom jag har öppnat dörren för ett nytt jobb så har jag varit och provjobbat istället. Loppan med ex-fru och Lillebroren så länge. Och det känns ju bra. Att ha kommit så långt som till att få provjobba. Samtidigt så gör det mig tokdränerad (hjärnmos indeed), och så splittrad att jag varken vet ut eller in. Om de vill ha mig, hur ska jag då veta att jag vill ha dem? Och är jag verkligen riktigt klok som söker ett jobb som skrämmer skiten ur mig, bara för att det verkar lite lugnare och mer strukturerat än det jag har? Tänk om jag inte skulle fixa det! Eller trivas. Och tänk om jag inte orkar... (för en del av mig skulle behöva en sjukskrivning igen. Eller åtminstone gå ner i tid).
 
Jag tror att jag är ganska duktig som försöker att förändra en del av allt som tär - trots att jag känner mig helt utbränd. Att jag inte lägger mig platt på marken och ger upp helt måste ju ses som något positivt. Men samtidigt så finns ju den där delen av mig som vill göra exakt just det, och den delen undrar varför jag anstränger mig överhuvudtaget.
 
Men bilen är i alla fall ombesiktigad (250 kronor för två minuters arbete), lägenheten dammsugen, Loppan har fått leka och snart ska jag socialisera fast jag egentligen inte orkar. Det blir säkert trevligt, men jag räknar minutrarna tills jag får gå och lägga mig och sova. Hoppas bara att inte Tonårstrollet kommer hem från Östersund och behöver bli hämtad på någon tågstation mitt i natten...