En sådan dag

En vemodstorsdag. En sådan där tomheten efter Loppan märks lite extra och alla SVT-play-favoriter redan är sedda. En dag då kroppen känns tung och trött och frustrationen över gårdagens kassa träningsprestation hänger sig kvar både på insidan och utsidan som ett störigt skavsår. En dag då jag har kännt mig lite bra, men också rätt mycket dålig på jobbet. En dag då jag unnade mig själv en Ben&Jerry´s men mest bara fick ont i magen. En dag då lusten, aptiten, orken och fokuset har varit lika med noll. 
 
Jag kommer igen, men idag har det varit en sådan dag. 
 
 
 

Gympaläraren

Jag tittar på det här fina programmet och blir skogstokig inuti av att npf-kunskapen är så skrämmande liten i skolan. Det är som att precis allt är upplagt tvärt emot det som skulle kunna vara hjälpsamt (trots att ett annat upplägg skulle kunna gynna alla elever). VARFÖR? Hur svårt skulle det kunna vara liksom? 
 
 
 

Det som nöter

Idag är jag inte stabil inuti.
 
Idag känns det lite extra av allt, och helst skulle jag bara vilja dra en filt över huvudet och inte komma fram förrän det värsta dragit över. Bara vara helt för mig själv. Men nu finns det en bubblig Loppa och en ännu bubbligare övernattningskompis som behöver mig närvarande, så jag försöker att värja mig så att jag inte försvinner bort. Det går, men det tar mycket kraft. Jätte. Vissa dagar skaver helt enkelt mer än andra. 
 
(Och det stressar mig något så ofantligt när två småloppor vänder upp-och-ned på huset, tar slut på den dyra, nyinköpta gaffa-tejpen, kräver min uppmärksamhet i lekarna, använder alla rena lakan till kojbygge och spiller ut saft på den vita mattan. När allt det vanliga liksom välts över ända. Kanske blir skavet lite extra påtagligt just därför.)