Tillåtelse och utrymme

Självsnällhet. Jag måste bli bättre på det. Har haft hyfsat bra perioder, men nu verkar jag helt ha glömt bort hur man gör. Sparkar och slår och ser bara svårigheterna före kvaliteterna, och istället för att vara tillåtande, så går måsten och tvång före allt. Det gör definitivt ingen människa glad. Jag behöver helt enkelt bli snällare. Mycket snällare. Och jag behöver skapa mer utrymme för lust och vila. Jag får inte glömma att komma ihåg det. 
 
 
 
 

Jordgubbar på en filt

Midsommarafton på annan ort. Så skönt att komma bort och iväg litegrann. Jag, exfru och barn. Jag är glad att vi fortfarande finns och att vi kan göra saker tillsammans.
 
Det har varit så lagom. Fint väder och jordgubbar på en picknickfilt i en midsommarpark. En vända minigolf. Det behövs inte så mycket mer.
 
Det svåra är när Loppan låser sig och bryter ihop. Och att det vara fortsätter när det väl har börjat. Det är så svårt att förstå henne och hon verkar ha så svårt att förstå oss. Det är som att hon inte inser att vi inte kan läsa hennes tankar, och när vi inte gör det så blir hon arg. Vi vill en sak, hon vägrar, men kan inte förklara varför. Vi blir irriterade, hon blir ännu argare och låser sig ännu mer. Jag brukar kunna få ur henne orden till slut, men det krävs en hel massa tålamod och lirkande innan det blir begripligt. Först då kan vi förhålla oss till situationen. Att lämna en picknickfilt för att gå och leta efter en toalett kan förvandlas till världens utmaning. Kanske för att hon oroar sig för att någon ska ta vår plats, eller vår filt, eller för att den helt enkelt ska blåsa bort. Det går inte riktigt att veta. Så mycket oro. Det behövs så lite och det slår om så fort.
 
Jag önskar att vi kunde kommunicera bättre. Önskar att det var lite mindre svårt. För även fina och mysiga dagar som den här, blir nästan alltid ganska svåra också. 

Vad är ett liv?

"Skaffa dig ett liv".
 
De skojar med mig på jobbet när jag säger att jag har varit och tränat igen. Min Stora säger samma sak, och jag kan också säga det när jag driver med mig själv. Men vad betyder det egentligen? Vad är egentligen ett liv? Betyder det att jag behöver träffa någon? Börja dejta och hitta kärlek? Eller betyder det att jag borde vara mer social? Eller både och? Kanske bli lite mer spontan? För det andra har jag väl redan? Jag har ett jobb, en bostad, två barn, jag tränar, klappar katter och promenerar i solsken. Är det inte liv? 
 
Jag undrar själv, för jag tänker också att jag borde skaffa mig ett liv.