Noll

Absolut. Noll. Energi. Zero. 
 
Varför orkar jag inte? 

2018

Mer glädje. Mer ork. Mer lust. Mer liv. Mer ro. Bättre hälsa. Det önskar jag mig av 2018.
 
Och jag ska försöka andas mer syre, träffa vänner oftare, våga mer, vara lite mindre duktig, säga både ja och nej oftare, och ge mig själv lite mer utrymme att vara jag. 
 
Den som lever får se...
 

Insikt

Jag tror inte att jag vet hur det känns att inte vara mer eller mindre deprimerad. Hur det känns att inte undra. Hur det känns att må bra.
 
Hur ska jag då veta om jag ska nöja mig, eller om jag ska försöka få det bättre? Är det här vad livet erbjuder för de allra flesta, eller går det att ha det annorlunda? Och det här med ork. Är det något som de allra flesta har, åtminstone ibland, eller är det så här för alla? Att livet kräver mer än det finns att ta av? Känslan av att hela tiden tvingas orka fortsätta, trots att det egentligen inte går. Överhuvudtaget. Jag minns inte hur det känns att ha ork, men det borde väl ändå vara rimligt att få uppleva det någon gång ibland i alla fall?