Bara sudd

Nä alltså. Jag hittar mig inte.
 
Vem är jag i den här världen? Vem vill jag vara? Vart vill jag vara? Vad vill jag göra?  
 
Jag vet banne mig inte. Och jag är less på att inte veta. 
 
Jag tror att det har med sammanhang att göra. Jag känner mig inte som en del av någonting. Det är som att jag står lite utanför allt och alla. Är med lite här och var, på ett hörn, men har ingen given egen plats. Det gör mig suddig. Och jag försöker att titta inåt för att åtminstone hitta någon slags hemlig önskan, men det är lika otydligt där. Det är som att allt bara svävar omkring. Om jag försöker att förvandla det till ord så får jag bara tag på lösryckta fraser som jag inte får ihop till något helt.
 
Andlighet, kärlek, yoga, gemenskap, liv, kraft, lust, längtan, intensitet, natur, hav, värme, äventyr, kreativitet, harmoni...
 
Vad ska jag göra av det liksom?
 
 
 

Bara vara

Känner mig ödeligt ledsen inuti och försöker pigga upp mig själv med en egodag utan krav på vare sig städning eller sociala aktiviteter. En bara-vara-dag där det som finns får lov att finnas utan att bli värderat.
Har kickat på jympa-golvet (med mig själv i mitten), surfat runt bland snygga haremsbyxor (måste ha!) och potentiella jobbskor, druckit veckans godaste kaffe, tänkt lite alla möjliga tankar (mest behagligt grunda) och funderar på att ge mig själv en stunds meditationsvila (för kropp och själ).  
Det är klart att jag "borde" en massa saker istället. Typ, damma, dammsuga, plocka undan de förbannade vinterskorna som jag fortfarande inte har plockat undan, fila lite på ett nytt Friskis-pass, åka till apoteket, och ta en tur till biblos. Men inte nu. Det får bli sedan, eller en helt annan dag. Jag behöver få ta det som det kommer idag. 
 
 
                     
Ibland får man ta vad man hittar i
strumplådan.