Vi ses någon gång igen, kära du
Idag har vi sagt hej då till hon den fina, sprudlande som inte fick chansen att få finnas kvar. Han bestämde det åt henne. Det är så ofantligt sorgligt.
Det var en fin stund i kyrkan. Mycket kärlek. Men plågsamt. Att försöka ta in och sätta någon slags punkt, och att se sorgen hos de allra närmaste - det är fortfarande så overkligt. Men jag glad att jag gick dit. Det var rätt val.
Jag vet inte riktigt vart jag befinner mig nu. Funderar över livet. Hur absurt och märkligt det är. Att först gå på begravning och sedan åka till Hemköp och handla lunch. Det är så svårt att greppa. Hur går bitarna ihop liksom?