Avskedsfunderingar
Dagens mood; labil.
Jag tänker på begravningen och hur jag inte vill säga hej då till henne. Det känns som ett svek att ta avsked och sedan bara fortsätta som vanligt. Tänka på henne mer sällan. Men jag antar att det är som min fina vän sa; att sorgen bara får en lite annan form. Jag kommer ju aldrig att glömma henne. Hon kommer att finnas kvar, både i sorgliga och ljusa minnen. Och det är okej. Okej att gråta när det gör ont och okej att skratta när det finns skratt. Okej att inte tänka på det hela tiden. Hon kommer ändå aldrig att bli glömd.
Jag tänker på begravningen och hur jag inte vill säga hej då till henne. Det känns som ett svek att ta avsked och sedan bara fortsätta som vanligt. Tänka på henne mer sällan. Men jag antar att det är som min fina vän sa; att sorgen bara får en lite annan form. Jag kommer ju aldrig att glömma henne. Hon kommer att finnas kvar, både i sorgliga och ljusa minnen. Och det är okej. Okej att gråta när det gör ont och okej att skratta när det finns skratt. Okej att inte tänka på det hela tiden. Hon kommer ändå aldrig att bli glömd.