Påfyllning
Det är konstigt att jag har så svårt för att ta mig samman och faktiskt göra något, för när det väl händer är det oftast så otroligt påfyllande. Jag tog bilen till Örebro-pärlan för några helger sedan, till huset på landet där vägen tar slut. Till den där underbart kravlösa tillvaron där det finns god mat, fåglar på ett fågelbord, en varm lama-filt, loppis, fantastisk natur, inspirerande människor och en sällsam trygghet. Och samtidigt, utmaningen i att bli meddragen på oplanerade sociala tillställningar. Sådant där som jag vanligtvis skyr, men som ändå funkar på något vis när jag är där. Teater, middag på restaurang, vin och att vara ute sent. Det går ju.
