Duschångest
Och så den här Loppan som verkligen hatar att duscha. Som ångestgråter, låser in sig, skriker och vägrar i största allmänhet. Det är svårt. Jag ser ju att det är på riktigt, men en gång i veckan behöver man ändå duscha. Så jag lirkar, busar, kramar och föser henne in i badrummet, hämtar tillbaka henne när hon rusar ut - och sedan gör jag det igen. Och igen. Till slut står hon ändå där, gråtandes i duschen och låter mig varsamt tvätta hennes hår. När allt är klart är hon som en ny unge, som njuter när jag borstar hennes hår och sjungandes drar på sig pyamasen och myser ned sig i soffan. Ren, och sådär härligt len som bara barn kan vara.
Men det är en pärs. Varje gång samma procedur. Jag förstår inte riktigt vad det är som är så hemskt, men det är ångest på riktigt, så mycket förstår jag.