Avslut och nystart
Jag försöker att stanna upp och summera. Den här tiden, den som är just nu. Den som till så stor del handlar om förändring. Jag försöker, men det är svårt för allting går så fort, och känslan är så flyktig. Det är som att jag springer, men samtidigt står helt stilla. Som att jag längtar efter det som kommer att bli, men ändå klamrar mig fast vid det som är, i något slags försök att vara kvar.
Det är någonting med hösten, årstiderna som skiftar. Känslan av avslut och nystart på en och samma gång. Mindre solvärme, men klarare luft. Fler och högre krav, men också nya, spännande utmaningar. Melankoli varvat med pirrig förväntan.
Om bara tre veckor byter jag jobb. Människor som jag nyss har lärt känna byts ut mot nya, och det invanda mot något helt okänt. Jag vet inte riktigt vad jag ger mig in på, och jag är tamejfan livrädd. Det kan bli bättre, men det kan också bli sämre. Jag vet att det är så det måste vara, jag kan inte veta innan jag är där, men det skrämmer mig. Jag är inte säker på att jag vill det här längre, men tåget är redan på väg så jag kan inte annat än att åka med och se vart det tar mig.
