Två dagar kvar

Två dagar kvar till jobbytet. Jag sover kemisk sömn, ligger utslagen i soffan med en utmattad kropp och ångestpanikerar inför avslut och avsked. Vad fan har jag gjort? Vad fan har jag gett mig in på? Jag fixar inte en nystart. Eller gör jag? 
 
Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Att jag ska rensa mitt skrivbord i morgon, förlika mig med tanken på att jag inte ska sätta på morgonkaffet igen, skämta med kollegorna, eller vara skitbra på att ta blodprover. Att säga hej då. Att inte komma tillbaka mer. Jag ville ju det här, men nu vet jag inte längre. Eller gör jag? 
 
Jag skulle behöva gråta, men allt är liksom inkapslat inuti, som en sprängfylld ballkong som aldrig spricker. Jag borde känna mig spänd och nyfiken och längta efter den nya utmaningen, det som jag har velat göra så länge. Men jag känner mest bara sorg och motstånd. Jag borde bara glad, men det är jag inte. Det känns som att jag har tagit helt fel beslut. 
 
Jag vet ingenting och jag är inte bra på sådant här. 

Kommentera här: