Som en ömtålig blomma
Och samtidigt. Mitt i allt det svåra, slitiga och obegripliga så känner jag en sådan gränslös kärlek till vår lilla Loppa. Hon är som en ömtålig liten blomma som jag vill hålla så ömt, så ömt, ge den ljus och värme och skydda den mot allt som är nedbrytande.
Min Loppa, så starkskör, klok, rolig och underfundig. Den bästa ungen. Det känns som att våra hjärtan är sammankopplade och ibland är upplevelsen nästan fysisk. Kärleken till den ungen är mitt i alltihop den största jag kan tänka mig. Och så den till min Stora förstås. Den är densamma. Bortom ord. Så är det bara.