Aj!
Hjärtsmärta när jag frågar Loppan vem hon leker med i skolan nu när hennes bästa vän har bytt till en annan skola, och hon svarar "jag leker inte med någon, för ingen vill vara med mig".
Aj!
Gode Gud låt henne inte bli ensam! Måtte hon finna sig till rätta med någon annan om ett tag. Måtte hon inte få självkänslan söndersmulad. Jag försöker att ha is i magen och tänka att det ger sig med tiden. Det har kommit nya barn till klassen och kanske kommer det att blidas nya konstellationer i och med det. Hon klarar sig. Försöker jag att tänka. Men jag är ändå orolig.
I alla fall så har vi varit och klättrat ikväll igen, och det är ett toppenställe! Varm, bekräftande atmosfär med peppiga utmaningar där en bara tävlar mot sig själv och dessutom får rikta sin energi på något som ger tillbaka istället för tar. "Jag vill gå dit varje tisdag", sa hon när vi åkte hem. Och mamman jublar inombords och gör vågen lite i smyg.
skriven
Så ledsamt. :( Jag förstår att det gör ont i mammahjärtat. Jag hoppas att Loppan hittar en ny vän att leka med. Inget barn ska behöva vara ofrivilligt ensam.
Historien får mig att tänka tillbaka på min egen skoltid. Jag hade svårt att hitta barn som jag kände mig trygg med och vågade inte ta initiativ till att umgås med nya personer. Jag tyckte heller inte om att umgås i grupp, vilket gjorde att jag ofta hade en kompis i taget i klassen. När de av olika anledningar bytte kompis (vilket barn ju ofta gör) så blev jag ofta ensam en tid, tills jag hade hittat en ny person att vara med.