Två Sobril och en bettskena 2.0

Gnock! Och så blev det grubbligt och ensamt igen. Bara sådär. För att jag stannar upp en liten stund. 
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med just nu. Skriver en massa listor och försöker strukturera. Men jag kan nog skriva hur mycket som helst, röran inuti ser lika virrig ut ändå... 

Och jag läser i Patricia Tudor-Sandahls bok;

 

 " Måste man alltid vara på väg någonstans? Är något på tok om man inte har roligt eller till och med tycker att livet stundvis känns meningslöst? Sådana tankar drabbar oss alla någon gång. Det kan kännas lite dystert men det är inte farligt."

 

"Kan man inte få lov att stanna upp en stund och stå ut med att det känns trist eller tomt i förvissningen om att inget tillstånd vare sig det är positivt eller negativt varar för evigt?"

 

"Det kanske känns som ett stillastående men det är det faktiskt inte. Under tiden som man är sysslolös - kanske till och med uttråkad - knoppas det som ska växa. Sådant som ingår i livet men som inte kan forceras fram."

 

"Själen måste få näring och det sker bäst i stillhet. Det gäller att ha lite tålamod, våga hänga i luften ett tag. Vänta ut sig själv, bearbeta sina intryck och hinna ifatt sitt liv. Det går inte om man jämt är på gång, det kräver lugn och ro. Det är bra att emellanåt ha det lite tråkigt. Det är i sådana stunder som man samlar kraft."