Fredag - lite hit och dit och upp och ned.
Äntligen! Fredag. Sol. Semester (-ish).
Det har varit en lång men trevlig och lite annorlunda dag på jobbet. Jag har släpat stolar och spritat av bord inför sommarstängning och golvboning, suttit ute i solen och druckit kaffe, ätit surdegsbröd och pratat personligt med en chef som har gått som Stolt förälder i Pride-paraden (och jag som var lite orolig för att jag outade mig i måndags - onödigt!).
Loppan slapp fritids idag också, och fick leka och bada med ännu en liten kompis istället, och sedan hänga med fina och kreativa M en stund innan jag kom och hämtade efter jobbet. Hon var nöjd och jag var nöjd.
Tills vi kom hem. Då började sammanbrotten, som vanligt. De där som handlar om nästäppa, att jag inte vill leka, att jag säger nej till något, eller att jag inte hämtar vatten tillräckligt snabbt när den stora Törsten plötsligt kommer på blixtbesök (fast troligen är det bara en täckmantel för någon annan slags frustration som är för svår att sätta ord på...). Jag önskar att jag hade kunnat sitta och njuta ute på balkongen i mer än fem minuter, och att det någon endaste gång kunde kännas lite harmoniskt här hemma, men det är som det är och försök till lägesgillning är nog det enda rätta. Jag har ändå behållit något slags lugn och bytt lite taktik för att försöka få kontroll på situationen - och ja, jag överdriver när jag säger att det aldrig är harmoniskt här, för det är det visst. Ibland.
I morgon är det kalas som gäller, inatt sovs det med flätor för att det ska vaknas med festlockar, och på söndag blir sexåringen sju! Herregud, när hände det egentligen?
Sol på benen på bästa jobbtid.
Och en Loppa som hänger med en konstnär (med alla de
rätta grejerna!).