Ny riktning

Tanken var att jag skulle skriva något om den akuta känslan av att jag har straffat ut mig hos mina vänner. Den sorgsamma insikten i att ingen orkar med en deppig, fattig och energilös person hur länge som helst. Det är klart att man tröttnar och hellre söker sig till människor som fyller på, än som stjäl ens livskraft. Det är logiskt. Och hela grejen gör mig något så djävulusiskt ledsen.
 
Men egentligen finns det inte så mycket mer att säga om det, och idag ändrade andra delar av livet riktning, så det hamnade liksom i fokus i stället. Och lika bra var väl det, för det tjänar ingenting till att grotta in sig i ledsenheten mer än nödvändigt. Nu funderar jag istället över hur jag ska förhålla mig till den nya riktningen. Jag är jätteglad, men samtidigt orolig. Fascinerad över att något som känts så hopplöst plötsligt känns hoppfullt, men också lite stressad över att det kommer att ställas nya krav på mig som jag inte vet om jag kan leva upp till. Efter semestern kommer jag att slippa jobba på fyra olika ställen. Jag kommer att ha en plats och ett sammanhang, och en möjlighet att bli bra på det jag gör (eller så visar det sig att jag är helt kass). Villkoren är inte helt stabila, men jag tror att jag har bestämt mig för att jag ska försöka ha tillit till att det ordnar sig till det bästa. Jag tänker att det förhoppningsvis bara kan bli bättre härifrån, och jag är glad. Lite omtumlad över att allt har gått så fort, men glad. Och nervös. I morgon ska mitt nya schema snickras ihop. 
 
 

Kommentera här: