Tiden
Tiden gör något med mig. Helt klart. Att behöva passa tider, vara begränsad av tider, styrd av tider...
Det stressar mig och ger mig ångest. Eller kanske snarare... tidlöshet och kravlöshet får mig att må så oerhört mycket bättre. Att kunna ta dagen som den kommer, inte vara upptagen av en massa måsten, inte behöva stressa och få utrymme att upptäcka och lyssna till de egna behoven. Det är först då som jag kan sluta att rusa fram genom livet i hundranittio. Först då jag kan landa i något slags lugn. Det blir så tydligt när jag har varit i Andrummet ett tag, och sedan kommer hem igen. Stresshormonhalterna stiger så fort jag kliver in genom lägenhetsdörren, och jag vet inte hur jag ska göra för att få ned dem. Hur gör jag för att behålla åtminstone en del av det där lugnet även hemma i vardagen...?
