Vad händer?
Ett år har gått sedan sist jag var här. Rätt mycket har hänt, både på insidan och utsidan, och samtidigt knappt någonting. Jag orkar inte summera, men några av de viktigaste sakerna är en ADHD-diagnos och möjligheten att få pröva medicin, vilket faktiskt har gjort en viss skillnad. Och så en ny psykologkontakt som faktiskt också verkar göra skillnad, även om jag inte riktigt vågar hoppas för mycket eller säga det så högt än. Jag har hittat en ny viktig vän och har kommit lite närmare en annan redan befintlig fin vän. Sådant gör också skillnad. Jag tror att jag mår lite bättre. Men samtidigt. Samma gamla stress och brist på ro i livet, samma gamla inre skav, samma sökande efter vem jag är, vad jag vill, och hur jag ska leva mitt liv för att det ska vara uthärdligt. Samma famlande och samma inre mörker som aldrig riktigt släpper taget, även om det strålar in ljus emellanåt också. Eventuellt har det svarta blivit lite mera mörkgrått, men det ligger fortfarande kvar där som en tung skugga över allt som händer och allt som är jag.
Jag har så svårt med orden nu för tiden. De kommer liksom inte till mig längre, inte som förut. Jag får inte riktigt tag i dem. Men jag vill ändå försöka. Just nu, för att se om jag kan formulera vad som händer med mig när jag stannar upp och väljer bort träning. Det är ju där jag har min ventil, men jag tror också att det är en slags flykt eftersom tanken på att inte träna när jag har möjlighet ger mig ångest. Vad handlar det om? Vad är det jag flyr ifrån, och vad händer när det plötsligt finns utrymme för något annat?