Jordgubbar på en filt
Midsommarafton på annan ort. Så skönt att komma bort och iväg litegrann. Jag, exfru och barn. Jag är glad att vi fortfarande finns och att vi kan göra saker tillsammans.
Det har varit så lagom. Fint väder och jordgubbar på en picknickfilt i en midsommarpark. En vända minigolf. Det behövs inte så mycket mer.
Det svåra är när Loppan låser sig och bryter ihop. Och att det bara fortsätter när det väl har börjat. Det är så svårt att förstå henne och hon verkar ha så svårt att förstå oss. Det är som att hon inte inser att vi inte kan läsa hennes tankar, och när vi inte gör det så blir hon arg. Vi vill en sak, hon vägrar, men kan inte förklara varför. Vi blir irriterade, hon blir ännu argare och låser sig ännu mer. Jag brukar kunna få ur henne orden till slut, men det krävs en hel massa tålamod och lirkande innan det blir begripligt. Först då kan vi förhålla oss till situationen. Att lämna en picknickfilt för att gå och leta efter en toalett kan förvandlas till världens utmaning. Kanske för att hon oroar sig för att någon ska ta vår plats, eller vår filt, eller för att den helt enkelt ska blåsa bort. Det går inte riktigt att veta. Så mycket oro. Det behövs så lite och det slår om så fort.
Jag önskar att vi kunde kommunicera bättre. Önskar att det var lite mindre svårt. För även fina och mysiga dagar som den här, blir nästan alltid ganska svåra också.