När ensamheten krymper världen
Jag behöver verkligen börja blicka utåt igen. Jag har varit för instängd för länge. Stängt in mig själv. Inte orkat något annat. Men till slut så dränerar det mer än det ger. När ensamheten krymper världen och gör den tom och verklighetsfrånvänd. När jag börjar grubbla för mycket och tappar mening. Det är då jag behöver vända mig utåt igen. Det blir så tydligt. Jag behöver verkligen lite annan input.