När orken tar slut faller jag

Jag tror att jag börjar känna mig deprimerad igen. Inte sådär som förut, men jag anar något som inte har varit här på ganska länge. Den där svarta slöjan som liksom lägger sig över tankarna så fort det finns utrymme. Den där uppgivenheten.
 
Det är inte ologiskt att det känns som det känns när kroppen är helt paj, men det skrämmer mig. Att kämpandet för att orka igenom dagarna börjar bli för slitsamt. För när orken tar slut, det är då jag faller. Det är då som ångesten kommer krypande och tankarna blir skeva. Det är då som det tar emot att ens kliva upp ur sängen. Det är då det blir lockande att bara släppa taget.
 
Jag är långt ifrån där jag var, men hur får jag orken att räcka till så att jag inte ramlar igen? Jag kan inte ens fylla på med det mest basala; mat, träning, sömn, människor - för att kroppen begränsar mig. Jag vill, men det går inte. Hur ska jag då få lust?
 
 

Kommentera här: