Inget är konstant

Det är så dubbelt. Jag avskyr att livet är så föränderligt. Att människor kommer och går, att jobb dyker upp och försvinner. Att bra byts mot dåligt och att trygghet byts mot otrygghet. 
 
Samtidigt känner jag mig ganska less på mitt liv just nu. Uttråkad och ostimulerad. På ett plan känns det som att det inte händer någonting. Att allt är samma lika och mest bara står still. Och det går ju inte riktigt ihop med känslan av att det mesta svajar och gungar så obehagligt just nu, men det kanske är just det. Det där gunget, eller mellanrummet. När saker sker utom ens kontroll, och försvinner oavsett vad man tycker om det. När jag liksom måste försöka gilla läget och gå vidare. Det mellanrummet. Det som uppstår innan något nytt har tagit vid. Det är då jag blir ottålig och bara vill att något nytt ska hända så att jag kan släppa det gamla och möta det som ändå måste komma.
 
Jag önskar att livet var stadigare och tryggare, men jag antar att det är så här det är. Ingenting är konstant, och oavsett hur jobbigt det faktumet är, så måste en försöka deala med det utan att gå under. Det är väl det som kallas utveckling, antar jag. 

Kommentera här: