Min kloka
Jag pratar med min fina, Stora, och han har så många klokheter i sig. Han är äntligen hemma igen. På besök, visserligen, men ändå. Vi bollar värderingar och livsfrågor med varandra, som förr, och han säger att jag ska vara stolt över mig själv som har tagit mig igenom så många jobbiga saker men ändå står upprätt. Han säger att jag är en av de bästa han vet, och att jag alltid reser mig och kämpar mig upp ur gropen, även om det ibland känns som att jag gräver mig nedåt. Och jag blir faktiskt stolt. Över mig själv, men framförallt över honom. Han min fina, kloka.