Jag är hon

Jag är hon. Jag förstår att det låter märkligt, eftersom jag är mer än dubbelt så gammal och snart pre-tant, men jag är hon. Inuti. Precis sådan. Sällsam, uttrycksfull, konstnärlig, starkskör, introvert och liksom magisk på något sätt. Det är sådan jag känner mig inuti, och har gjort i hela mitt liv. Det är därför jag är så främmande i min egen kropp. Det blev fel någonstans och mitt yttre jag stämmer så totalt inte ihop med mitt inre jag. Jag är förstås inte så där ung, men jag är hon, Aurora. En rätt märklig grej att inse. Går det att förstå?
 
 

Kommentera här: