Krisar
Idag krisar jag litegrann inuti. Min Stora har ringt och meddelat att han kommer hem till helgen. Men inte för att umgås, utan för att sova och sedan vända. Med alla sina saker. Kläder, skrivbord, dator, vinställ och båda gitarrerna. Och när gitarrerna ska med betyder det att det är på riktigt. Nu flyttar han officiellt hemifrån.
Det känns riktigt jobbigt. Inte så mycket att han flyttar ut, för det är väl lite dags. Visst känns det i hjärtat ändå, men det värsta är att han kommer att befinna sig så långt bort. Femtio mil härifrån. Det är liksom inte bara att glida över och äta lite mat. Inga spontanbesök direkt. Och det. Är jobbigt. Normaljobbigt, antar jag, men ändå. Jobbigt. Min Stora. Mitt hjärta.