När själen får sitt

En sådan där helg när själen fått sitt. I huset vid Ålands hav där lugnet går att ta på och tiden inte spelar någon roll. Fina människor, blåbärspaj och kaffe i mängder. Och så ett oväntat möte som liksom kändes i både kroppen och själen. En liten skatt som jag ska spara och bära med mig. 
 
Tankar väcks om vart jag egentligen borde vara. Att ett hus vid ett hav skulle göra mig så gott, men att möjligheten ligger för långt bort från det liv som jag lever just nu. Jag funderar på om jag skulle kunna skapa en skärva av ett liknande andrum där jag är just nu, men jag tror inte att det går. Jag behåller ändå drömmen inom mig. Vem vet. En dag kanske. Tills dess får jag leva på de lånade stunderna. 
 
 
 
1 Maja:

skriven

Känner så väl igen mig!

Kommentera här: