Två Sobril och en bettskena 2.0

Jag kan inte sova. Trots alla möjliga sömnmediciner. Hjärnan vägrar att stänga av och tankar och bilder liksom flimrar förbi när jag försöker blunda mig till sömns. Det går inte. Jag grubblar igen och vissa dagar är det som helt omöjligt att trycka på stoppknappen. 

 

Det har ju varit relativt tyst i huvudet på mig ett bra tag och det har varit ofantligt skönt. Men nu börjar det dra igång igen. Inte på det där jag-måste-bestämma-mig-för-om-ska-leva-eller-dö-sättet. Och inte ångest för precis allt. Det är befriande. Men nu handlar det istället  om min jobbångest, och om min känsla av att vara ful, konstig och oälskbar. Och så ångesten över pengar. Jag går inte runt och kan inte göra någonting roligt. Skulle vilja åka iväg på något kul med Loppan, om så bara till Åland för att träffa Ålands-pappan. Men det går inte. Blir inga pengar över till mat då. Blir ändå inga pengar över till mat. Och det suger. Allt det här ältas runt i huvudet på mig om och om igen. Jag kan inte få det att sluta. Så nu ligger jag här och kan inte somna.