Träningsknarkar
Jag tänkte skriva någonting om hur ilsken och lättirriterad jag är just nu. Någonting om att jag är förbannad på allt och alla och hur osympatiskt och nedbrytande jag tycker att det är. Att det känns som att svart galla liksom väller ut ur mig och gör mig ful och elak. Att det inte är likt mig.
Men sedan åkte och jag ledde ett Friskis-pass och kom hem så totalt endorfrinkickad att ilskan var som bortblåst. Åtminstone för stunden. Träning är verkligen mitt knark just nu. På gott och ont. Herregud vad jag mår bra precis just den stunden, och tills adrenalinet har runnit av mig. Och tack och lov för Arthrotec som gör att mitt onda knä håller.
