Svårgreppat
En sådan där dag när det mesta känns förvirrat och deppigt. När jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det som är livet. När svårt ställs mot lätt och jag liksom inte får ihop det. Allting känns så besynnerligt skevt. Att vissa har så mycket, och andra så lite. Att vissa har det relativt lätt, samtidigt som andra har det så förbannat svårt. Att någon är frisk och levande, samtidigt som en annan är sjuk eller döende.
Och så allt det vardagliga. Det praktiska. Att strukturera upp en ledig dag då det finns tusen saker som måste hinnas med. Att hitta ett realistiskt förhållningssätt till det svåra som kan bli med Loppan (och även med Stora) - vad är det jag strävar mot när jag försöker att göra det "bättre"? Och att hitta ett hållbart läge mellan mitt eget Av eller På.
Jag får fin hjälp från Loppa-stöd-människorna och det känns otroligt värdefullt. De hjälper mig att strukturera och att se sådant som jag inte lyckas se på egen hand. Just nu är de det viktigaste stödet jag har, men samtidigt så blir jag ledsen över att jag inte har dem mer, och känner mig dålig som behöver dem så mycket...
... och exakt nu när jag skriver så inser jag att håller på med precis det som vi pratade om idag - fastnar i tankar om att jag känner mig oduglig och hjälplös, vilket i sin tur direktkickarigång mitt depp och mina jag-orkar-inte-leva-tankar. Vi kom ju överens om att jag inte skulle göra så! Istället ska jag fokusera på vad jag kan och vad jag vill - och på att göra. För det ger oftast motsatt effekt - mer energi, bättre fokus och en gladare känsla i magen.
Så okej. Nog av detta. Det är dags att göra.