Skillnad

Som sagt. Jag mår ganska bra just nu. Och även om det känns ruggigt skört så lyckas jag vara ganska tillåtande mot det positiva. Jag önskar att jag kunde beskriva skillnaden. Hur ofantligt befriande det känns när det lättar lite. Det är så påtagligt. Som att någon har slitit bort ett kvävande, grått filter som gör att jag plötsligt kan andas och se lite klarare igen. Det är som att vandra runt med Döden i hasorna dagarna i ända, och att plötsligt vända sig om och så står Livet där istället. Inte så att jag skuttar omkring och är fantastiskt glad hela tiden, men jag kan känna syret i lungorna när jag andas och jag ser inte bara mörker och hopplöshet hela tiden. 
 
När något går fel så drar jag inte på mig stålhättekängorna och sparkar på mig själv. Det svider och skaver, men jag kan på något sätt ändå lägga det åt sidan och se framåt istället. Och när Loppan bryter ihop så går jag inte igång lika ofta eller snabbt på det, utan jag låter henne. Jag är mer spontan, får mer gjort, har fler idéer, planerar mer för framtiden och kan plötsligt känna längtan och glädje igen. 
 
Kanske är jag verkligen bipolär. Kanske är det medicinuttrappningen som skakar liv i mig. Kanske är det eftersläpande semesterfeelings. Kanske är det så här det är att må som "vanligt folk". Jag vet inte, och just idag spelar det inte så stor roll. Jag bara njuter av att det är skillnad. 
 
 

Kommentera här: