Lite slagsida
Jag är lite upp-och-nerig just nu. Från att ha känt mig ovanligt stabil och livfull de senaste veckorna, så börjar jag få lite slagsida. Jag noterar att det även är PMS-dags och att min trötthet, irritabilitet, ångestökning och allmän rörighet kan ha med det att göra. Precis som ledvärken och den satans magsmärtan.
Det känns rätt troligt och jag funderar på att börja kartlägga mina månader lite mer noggrannt för att se hur mycket hormonerna egentligen spelar in i mitt mående. Jag har länge tänkt att jag nog är rätt så påverkad av dem (men när jag nämner PMDS och lägger till ett "tänk om det är det jag har", så skrattar folk och säger att jag letar efter diagnoser överallt. Och ja, så är det. För det är något knas med mig, och jag har fortfarande inte fått något klart svar på vad det är.)
Och så krisar jag lite över att min Stora har flyttat hemifrån på obestämd framtid, eller för alltid. Det börjar liksom gå upp för mig nu. Att vi föräldrar snart är irrelevanta för honom och att han inte kommer att vara en del av våra liv (eller mest mitt dårå, eftersom det är hos mig han har bott) på samma sätt som de senaste nitton åren. Det är ju så det ska vara, men det gör fanimej inte mindre ont för det. Tanken är lätt traumatisk att deala med.