Liv och död hand i hand
Jag funderar vidare på söndagens självinsikt. Det kan vara så att det är den viktigaste och största jag har fått på länge. Jag förstår den fortfarande inte riktigt - vad betyder den? Ändå är det som att den inte kunde vara tydligare. Det är ju nästan exakt det som får mig att fastna och trilla omkull så ofta. Det där med livets vackra delar och den fula helheten. Jag tror att det är det som gör att liv och död går så nära varandra för mig hela tiden, och har gjort i så många år. Det är det som gör att jag sprudlar av liv, samtidigt som jag känner mig helt död, tom och uppgiven inuti. Det är det som gör att jag inte får ihop mig.
Eller går det att leva ett liv på detaljerna? Att liksom lägga allt sitt fokus där på något sätt, så att harmonin blir lite större. På sätt och vis är det ju det som är mindfulness. Att vara här och nu i detaljerna. Men går det att liksom se förbi helheten? Kan man "komma undan" den om man är tillräckligt bra på att närvara i nuet?
Eller är jag bara helt besynnerlig och obegriplig som ens funderar över detta?
skriven
Hej! Tycker inte att du på något sätt är besynnerlig eller obegriplig. Tänker bara att det är bra att du förstått att det är så... Att kunna sätta ord på att du känner... Även om det kanske inte förändrar något i vardagen?
Jag tror att jag förstår en del av det. Har också haft (har fortfarande) svårt att se och förstå helheten i mitt liv, speciellt efter skilsmässan... Det blir allt bättre men funderar mycket på hur jag själv fungerar, reagerar och agerar på allt som händer i livet... att det verkligen är mycket jag behöver lära mig om hur jag fungerar.
Tänker ibland att vi alla är så lika på många sätt men att vi ändå fungerar, hanterar och ser på livet och dess mening på så otroligt många olika sätt...
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här :-/ annat än att jag känner igen mig...
Kram Anna