Lista

Jag gör listor igen. Jag vet inte varför, men av någon anledning får det mig att uppleva tillvaron som aningen mera greppbar. Det gör liksom mig och mitt lite tydligare, för mig själv. Just nu handlar mycket om Loppan, och jag tycker mig ana ett svagt, svagt mönster. Det är några saker som verkar funka lite bättre än andra i varandet tillsammans med henne. I alla fall för tillfället. 
 
1. Ett lågaffektivt förhållningssätt. Det vill säga, att inte brusa upp och göda hennes eget brus, utan hålla mig så lugn och saklig som jag bara förmår. Som en slags motvikt. 
 
2. Att välja vilka strider som är värda att tas - och vilka som inte är det (vad som ska ligga i A, B, eller C-korgen - Ross W. Green).
 
3. Positiv förstärkning. Att få henne att känna att hon lyckas med saker och ting, även om det egentligen är jag som har fått henne att göra dem. Och. Att peta in en positiv ton bakom påståenden och valmöjligheter, så att hon får känslan av att det är bättre än vad det kanske egentligen är (så att hon som bäst glatt går med på det, eller som sämst inte bryter ihop över det). 
 
4. Inte stressa på henne. Överhuvudtaget. Att leka på henne kläderna, alternativt djupandas med magen och försöka sprida något slags lugn till henne så att hon inte flippar ur på grund av pressen att skynda sig. Och. Att ge henne tid att tänka innan hon svarar på saker och ting (dvs inte lägga orden i munnen på henne när hon inte svarar direkt).
 
5. Humor. För att avdramatisera saker och ting som annars lätt skulle kunna leda till psykbryt, eller för att bara skapa ett hyfsat bra mood. 
 
6. Att inte prata för mycket eller säga för många ord på en och samma gång. Att ge henne tillgång till tystnad och eftertanke. 
 
7. Att inte ge henne för många valmöjligheter. Helst inte fler än två, för då brinner det i skallen på henne. 
 
Så.
 
 
 
 
1 Anna:

skriven

Vilken härlig sommarbild såhär i oktober-rusket! Och vilka bra punkter! (Som jag kan ta till mig också... känner att jag släppt en hel del av mina förhållningssätt mot dottern nu när jag varit så fokuserat på mig och trötthet i relation till jobbet). Så tack för påminnelsen. Nu har jag hamnat i en dålig ovana att bli irriterad för att trosorna inte hamnar på kroppen utan under soffan (när jag inte står bredvid och hejar på) och liknande massa saker. Och när jag vill att hon ska skynda sig så börjar jag lätt att skälla på henne trots att det inte hjälper alls, backa och låta bli att stressa är ju egentligen grejen.

Misstänker att ditt barn är som mitt och låter mer eller mindre HELA tiden (i kombination med att de alltid är där man själv är). Prat och sång och nonsensljud och sånt. Hur förhåller du dig till det? (Här blir det en blandning av tålamod för barn måste ju få låta och irriterande önskningar om att att dämpa sig. Samt anstränging för att byta sysselsättning till någonting som tar tillräckligt mycket energi så att det inte finns utrymme för att låta så mycket. S har ännu mindre tålamod än mig och en stor källa till gräl mellan mig och henne eftersom jag tycker att hon är lite väl hård och arg och det hjälper ju ALDRIG ändå).

Svar: Ja, ibland är det bra att bli påmind. Himla lätt att glömma bort emellanåt, särskilt när orken inte riktigt räcker till. Loppan är som en radar när det gäller att snappa upp minsta stråk av irritation eller stress i rösten och då blir hon tio gånger svårare att ha att göra med. Men rätt omänskligt om man alltid skulle orka och komma ihåg...

Loppan låter också en hel del, men jämfört med Stora så är det INGENTING. Han låter ständigt! Högt och alltid och gärna upprepande. Ibland nöter det hål i huvudet på mig och stressar upp mig något så fruktansvärt, men för det mesta biter jag ihop just för att det känns så hårt att säga åt honom att han måste sjunga mindre eller tystare... Svårt att hantera på ett bra sätt, tycker jag (och att både Stora och Lilla också helst är där jag är hela tiden gör det inte lättare - OMEPRAZOL säger jag bara...)
Thegra

2 Annika:

skriven

Bra lista!
Vet att det inte funkar för alla, men testa time-timer (finns som app och att köpa). Den visar på ett tydligare sätt hur tiden går (/försvinner). Bra när man inte har full koll på det här med tid. Är mycket bra att ha vid tex påklädning (eller andra delar i morgonrutinen), att barnet själv kan få ta lite mer ansvar för att hinna bli klar i tid.

Svar: Tack för tips! Ska kolla in den!
Thegra

Kommentera här: