Hemmahäng

Jag vabbar vidare, och försöker att hålla en låg-affektiv profil för att min ilskna sjukling inte ska flippa ur alltför mycket. Jag förlorar i spel, målar färgglada askar och leker hästlekar (där min häst är den som springer långsammast och hoppar lägst). Och när gummistövlarna flyger i hallen, kläder kastas omkring, och stolar välts omkull så jobbar jag på att trycka ned andningen i magen och sätta så lugna men bestämda gränser jag bara kan. Allt för husfridens skull (och det funkar faktiskt ganska bra.). Och överlag, om jag bortser från jobb- och pengarångest, så är det faktiskt riktigt mysigt att få hänga här hemma tillsammans...
 
Ibland (eller ganska ofta) är det bra att ha en Loppa som ser till så att det inte finns så mycket grubbelutrymme att spela på.
 
Vi spelar Cluedo om och om och OM igen. 
 
Loppan vägrar att duscha.
 
Vi pysslar. 
 
Och vi myser.
 
 
 

Kommentera här: