I drömmarnas trädgård
Vaknade lite yrslig och upp-och-nerig i morse, med gnällig rygg och molvärkande mage. God morgon Ny dag, liksom.
Det var något jag drömde. En sådan där dröm som hänger sig kvar i kroppen som en dunkande, svidande inflammation även efter att man har klivit upp. Det är knappt jag minns den, men jag känner den desto mer. Det var något om svartsjuka och ensamhet. Om Ex-fru som skulle iväg på en dejt, medan jag fick lov att ta hand om hennes... eh, cykel (?), och Lillebroren som låg i ett dike utanför vårt köpcentrum... Sedan skulle jag plötsligt ge henne skjuts med min bil istället, men den stod inte parkerad där jag trodde så jag fick springa runt och leta till förbannelse, samtidigt som hjärtat gick i småbitar av att hon skulle träffa någon annan...
Inte helt begripligt, men den smått irrationella känslan var att "nu lämnar hon igen, och jag blir ensam kvar (i-jag-vet-inte-vad). Ingen annan kommer någonsin att vilja ha mig och jag är ändå för trasig för att ens kunna/våga öppna upp för möjligheten".
Jag tror att det betyder flera saker, men tre tydliga; 1. Det kommer att göra förbannat jävla apont när Ex-fru träffar någon annan. Bara tanken gör mig skräckslagen. 2. Jag sörjer att vi inte älskar varandra som då längre.
3. Jag längtar efter någon (att älska och bli älskad av), men fixar inte att gå vidare så jag står där jag står, medan andra fortsätter framåt. (4. Jag är fortfarande arg på att det blev som det blev).
Jag fattar inte riktigt. Det var så länge sedan separationen. Ändå verkar jag inte ha dealat klart med det som blev. Vad var det som hände med mig då, egentligen?
