Vem vill jag vara då?

Jag vaknade till en liten insikt i morse. Jag vet inte varför, den bara poppade upp i huvudet på mig. Jag har ett så tydligt minne av hur jag tog det första riktiga steget ur min förra långdragna depperiod i livet. Jag minns att det var sommar, exakt var jag befann mig och hur det liksom bara "klickade till" i huvudet på mig. En tanke som bara kom till mig; jag orkar inte ha det så här längre. Jag vill inte vara den här personen mer. Och så nästa tanke; men vem ska jag vara då?
 
Där och då bestämde jag mig för att lämna den där tungsinta personen som jag varit så länge, och bli någon som jag hellre skulle vilja vara. Jag bestämde mig för att jag ville försöka vara en så "god" person som jag bara kunde. Jag ville vända all den negativa kraften som jag hade inom mig, till något gott istället. Inte med några stora medel, utan bara genom att försöka sprida goda energier och vara så mänsklig och reflekterande som möjligt. Jag fick vara grubblig och lite svartsynt, men det skulle inte vara hela mitt jag. Det låter ju lite pretentiöst, men det var en så stark känsla att jag kunde börja lägga mitt depressiva jag lite mer åt sidan. Det var förstås inget som hände över en natt, men jag minns det där "klicket" och beslutet som något avgörande i mitt mående. Det var det jag mindes när jag vaknade idag; jag vill inte vara den här personen mer, men vem vill jag vara då? Det kanske är det jag behöver klura ut. Jag gillar egentligen inte tanken på att behöva skapa en slags identitet för att vara någon, men det kanske ändå är det jag behöver göra. Det kanske är mitt enda sätt. Det här svartgrubbliga har blivit hela mitt jag, och jag kanske behöver försöka omdefiniera mig.
 
1 Fia H:

skriven

Tidigare i mitt liv så har jag fullständigt hatat uttryck som "man får välja hur man vill ha sitt liv", "man kan välja glädje" och all sådan skit. Jag tycker fortfarande inte om bagatelliserandet som ligger i den sortens uttryck men jag kan känna nu att det finns något att ta ur dem, något sant. Är man I en depression så går det inte att ta något ur dem, då är de mest kränkande uttryck. Men utanför en depression så tror jag att man kan vinna på att utforma något ur dem som passar en själv. Världen och samhället är hårda platser och livet är väldigt kort. Så vi måste då och då göra valen om hur vi vill leva och förhålla oss till livet, för att få ut mesta möjliga under den tid vi har. Det kommer inte att bli perfekt, så det är det ingen ide att eftersträva. Men vi kan välja vad vi är nöjda med och vilka krav vi ställer på oss själva t ex. Och vi kan ofta välja om vi ska skratta eller gråta över en situation. Jag försöker att välja skrattet så ofta som möjligt.

Svar: Tack för kloka ord. Och för att du delar med dig. Jag läser och försöker låta det landa. <3 Kram!
Thegra

Kommentera här: