Tillåt, tillåt, tillåt
Dag tre på nytt jobb. Jag har överlevt, trots att jag knappt fixade att ta mig dit i morse och det dåliga självförtroendet har härjat fritt hela dagen. Det har varit okej, ändå. Det kan nog bli bra, men nu är jag tar jag ledigt i två veckor. Är helt slut och orkar inte grotta i tärande känslor. Orkar inte heller ta tag i förfallet här hemma, eller ens fixa sådant som verkligen borde prioriteras. Det får ordna sig en annan dag. På något sätt. Nu tänker jag tillåta mig att landa i att jag har haft en härlig, trevlig eftermiddag (ensamtid med tillsammanshet #JanNordström), att jag får äta precis hur och vad jag vill, och att jag får gå och lägga mig om fem minuter om jag inte orkar annat - utan att ha presterat ett endaste dugg sedan klockan tre, när jag klev ut genom jobbdörrarna. I morgon drar jag till pärlan i Örebro. Guld.
