Är jag riktigt klok?
Egentligen en ledig dag idag, men eftersom jag har öppnat dörren för ett nytt jobb så har jag varit och provjobbat istället. Loppan med ex-fru och Lillebroren så länge. Och det känns ju bra. Att ha kommit så långt som till att få provjobba. Samtidigt så gör det mig tokdränerad (hjärnmos indeed), och så splittrad att jag varken vet ut eller in. Om de vill ha mig, hur ska jag då veta att jag vill ha dem? Och är jag verkligen riktigt klok som söker ett jobb som skrämmer skiten ur mig, bara för att det verkar lite lugnare och mer strukturerat än det jag har? Tänk om jag inte skulle fixa det! Eller trivas. Och tänk om jag inte orkar... (för en del av mig skulle behöva en sjukskrivning igen. Eller åtminstone gå ner i tid).
Jag tror att jag är ganska duktig som försöker att förändra en del av allt som tär - trots att jag känner mig helt utbränd. Att jag inte lägger mig platt på marken och ger upp helt måste ju ses som något positivt. Men samtidigt så finns ju den där delen av mig som vill göra exakt just det, och den delen undrar varför jag anstränger mig överhuvudtaget.
Men bilen är i alla fall ombesiktigad (250 kronor för två minuters arbete), lägenheten dammsugen, Loppan har fått leka och snart ska jag socialisera fast jag egentligen inte orkar. Det blir säkert trevligt, men jag räknar minutrarna tills jag får gå och lägga mig och sova. Hoppas bara att inte Tonårstrollet kommer hem från Östersund och behöver bli hämtad på någon tågstation mitt i natten...