Två Sobril och en bettskena 2.0

Melankoli är dagens ord. "Svart galla". Synonymer; dyster, nedslagen, nedstämd, sorglig, sorgsen, svårmodig, vemodig...

 

Det är väl den där balansen. Att jag har varit lite för glad. Det är som att mitt psyke inte orkar vara det någon längre stund. Som att det både ger och tar kraft, och jag måste landa och tanka lite svårmod mellan tillfällena. Eller något. Förut har jag tänkt att det är för att jag inte kan tillåta mig själv att vara glad. Som att jag inte tycker att jag är värd det. Men det är inte riktigt så. Jag tror att det har mer med med energi och ork att göra. På något sätt, som jag inte riktigt kan greppa ännu.

 

Men det är okej. Jag har fortfarande tillit. Det är bara förbannat jobbigt att känna tyngden. Och den oförklariga ångesten som liksom river hål i magen på mig. 

 

Om en stund ska jag möta upp ex-Fru, Loppan och Lillebroren vid brasan. Jag önskar att det kunde börja regna så att jag slapp. Inte för att jag inte vill träffa dem, utan för att jag inte riktigt orkar och hellre skulle vilja vara helt för mig själv. Skulle vilja krypa i pyamasen, bädda ned mig i sängen och äta glass istället. Men lovat är lovat, så jag får helt enkelt skrapa ihop mig och sikta in mig på en kväll i den milslånga sockervaddskön istället. Som jag gör varje år. Det är konstigt, när jag var liten älskade jag Valborg. Nu som vuxen, tycker jag att det är en av årets värre högtidsdagar. Jag tror att det har med kylan att göra, och att de inte tänder elden förrän sent, då barnen börjar bli trötta och alla (läs jag) skulle må bättre av att vara hemma istället. #Neggo