Bakslags-onsdag
Jag vaknade i morse och kände mig lite bakfull, trots att jag inte drack en droppe alkohol igår. Jag tror att det är lite dagen-efter-ångest. Dagen efter att ha gått flera dygn på helspänn. Dagen efter att ha sprudlat mer än på länge. Dagen efter att ha varit extremt effektiv och kört på i hundranittio utan att stanna upp. Lite så.
Men jag ska försöka att inte bli för rädd eller börja tvivla. Det är okej att ha en bakslagsdag då och då. Det är okej att ha lite (eller mycket) ångest någon gång ibland. Bara inte varje dag och hela tiden. Och jag behöver inte analysera sönder det i småbitar. Det finns något som helter Mindfulness. Att ställa sig lite vid sidan av och notera det som händer, utan att låta sig uppslukas och helt bli det som händer. Jag har aldrig riktigt fattat hur det där funkar i praktiken, men jag tror att jag börjar ana något. Ska försöka att få grepp om det idag. Jag börjar med en kopp kaffe. Sedan ska jag sätta mig ned och skriva ett jobbigt, viktigt mejl som jag egentligen inte vill skriva. När det är gjort ska jag släppa det, för jag har ändå ingen kontroll över svaret. Onödigt att lägga en massa energi på det då. Resten av dagen ska jag viga åt bokläsning. Om hjärnan vill och orkar.